Igår kväll var det första gången jag kände mig rastlös
och ville stoppa massor av kolhydrater i munnen.
Fantiserade om god pasta, gott ciapatabröd, etc.
Rastlösheten är ju inte konstig då jag fabian inte
kunde gå av tomten. Är ju omringad av snö.
Skulle man tappa balansen så får man ta ett djupt andetag
och sedan sjunka djupt ner i snön för att få fäste på marken.
För att kunna ta stöd och häva sig upp igen. Tur det är puder snö
ända ner till marken, ca 1 m.
Brallorna börjar hänga på mig, men inte katten köper jag nya kläder nu
det får vänta tills finalen.
Tjipp.
Du är rolig... du i första vändan är det bara att njuta av att byxorna sitter löst istället för för trångt. Sen... den där gamla konsten ... att ändra och sy in Den fungerar utomordentligt oftast...tills målet är nått, och vem vet...vem vinner utmaningen och får shoppa i Spanien? Det kan bli du likaväl som någon annan... Super att du bara fantiserade... vill inspirera dig att fantisera om toppform, de där nya kläderna, snabbheten, det glada humöret när blodsockret är under kontroll etc.
SvaraRaderaDet är nästan som reklamen med tjejen som tappar brallorna på trotoaren. Fniss.
SvaraRaderaKlart jag njuter, fattas bara.....