Utflykt!

Jag skulle till min moder i Kungsbacka. Väl där skulle jag inhandla
ett par rekorderliga varma kängor.
Jag ger mig i min fåfänga, i att de måste vara fräcka. De behöver inte
vara Dr Maritin inspirerade. Jag är trött på iskalla fötter.
Det är mina fötter med, de verkligen protesterar genoma att tårna
bränner och kliar nu efter sista turen i iskylan. Jag ger vad som helst
för ett par kängor som värmer.
Jag tog min Herbalifeväska och satte på mina märken. Jag tänkte faktsikt
prata med min moder att hon borde äta minst ett mål om dagen. Just för
de suveräna saker som shaken innehåller. Det kan man aldrig få med i
ett mål mat. Gamla människor som äter lite hipsomhap behöver mycket
näring.
E:6an var nerisad på vänster körbana och långa vägar isfilm över högrakörbanan.
Bah ända ner till ´Kungsbacka. Jag körde in på Torp och sa att om jag hittar ett par
kängor här. Ringer jag Tobie the Pirate och hämtar upp honom, så åker vi hem.
På andra skoaffären får jag hjälp av en kille.
-Vad betyder det där frågade han, och pekade på mina knappar.
Jag berättade och han berättade, jag fick nummer och jag ska ringa upp!
Så lätt!!!! Bara bära en knapp. Precis som de säger. Use - Wear - Talk.
På ridshopen fanns ett par asfula varma kängor eller vad man nu skall kalla dom.
Jolly jumper något stod de på. Fniss, 124 kr.
Det finns för övrigt inget varm för fötterna längre. Utbudet var mycket skinn, läderremsor runt foten. Fräckt ja. Nu, nej.